Om boken: år / Jag heter Maya, och jag är inte längre samma tjej som jag var för en månad sedan. Nu finns det en tomhet i mitt bröst. Och mitt hjärta är krossat. Det finns mörka nätter när jag knappt kan andas, när jag känner vikten av förlust rusa genom mina ådror, stunder fyllda av smärta när jag minns hur hela mitt väsen bestod av bara plågsamma skrik medan jag höll min fars kalla, livlösa hand. Men i varje berättelse, som i den här, finns det alltid en hjälte? En hjälte jag började förakta från det ögonblick han öppnade munnen. Han heter Alexander. Han är min oundviklighet som jag aldrig förväntat mig att träffa. Bara ett brustet hjärta vägleder mig. Hans existens, hans beröring, allt han gjorde för att göra min smärta uthärdlig lämnade ett outplånligt märke på mig. Hur det än må vara, jag är säker på att när jag går, kommer jag att bli ett vagt minne för honom..